Bland annat genom att MMS;a denna bild och undra; "När kommer du?"
Fotograf på just denna bild är Cooper - resten står undertecknad för.
Den tredje bilen - en fling flångades CM ägs av "Stefan".
Inte så aktiv på forumet, men desto mer engagerad i arrangemanget; bland annat som starter i "Mudracet".
Stefan är en av klipporna i Kättilstorp Offroaders; folket som ser till att det verkligen blir några arrangemang gjorda.
Vi i Hyundai SUV Sweden känner Stefan som en av funtionärerna bakom
vårträffen som hölls utanför Falköping.
Bilderna är snapshots med mobilkamera, ibland tagna i farten rakt ut genom regnig vindruta.
Det blir som det blir - dock klickbara allihopa.
Med tanke på att jag var nästan 100 mil därifrån och osäker på om jag skulle kunna komma loss så kändes det så där lagom kul...
Hur som helst; på Lördag morgon hade jag både hunnit säga hej hemma, sova några timmar i egen säng och lossa ur oväsentligheter från bilen så det var bara att ge sig iväg.
Tyvärr missade jag allt det roliga iform av umgänge och socialt samspel eftersom jag inte var på plats i tid, och dessutom drog hem innan festen började - om detta får Cooper och Petroff berätta - jag koncentrerade mig på körningen. Och vilken körning sedan!
Terrängslingan är lagd så den stryker baksidan av High Chaparral innan den viker av ut i skogen, vid kanten av en mosse.
Här finns alltså alla slags underlag:
pinnmo/mjöla, sand, torvmosse av okänt djup samt blåbärs- och lingonris.
Bara att välja vad man trivs bäst i.
Eller kanske inte; ytlagret är ytterst tunt, och underliggande lager kommer fram på ett kick - ibland till och med medans man kör på det, men i vart fall mellan varje varv.
Just detta, tillsammans med alla de olika alternativa spåren
Alternativt spår, ej Santa Fe verifierat.
Ytterligare avstickare rakt ut på mossen. Undrar om dom någonsin kom fram dit dom tänkt sig...?
ger variationen som gör att det faktiskt är kul att köra varv efter varv.
Själv tappade jag räkningen; 9 eller 10 varv?
Strunt samma - inget varv var det andra likt - dels för att jag valde olika passager varje gång, och dels för att banan ändrade karaktär mellan varje varv.
Tidvis kraftig trafik
blandades med ihärdigt regn, så ett spår som var enkelt framkomligt på förra varvet kunde se helt annorlunda ut en halvtimme senare.
När någon satte sig fast
så utbröt febril aktivitet:
Dels så hoppar personalen ut (med sin snuttefilt)
och dessutom söker de flesta andra nya, alternativa vägar som kanske, eller kanske inte passar just den egna bilen
allt för att trafiken inte skall stanna upp i skogen.
Här och var står det övergivna bilar ute på mossen,
sakta sjunkande i väntan på winchning.
Även jag satte mig fast efter en monumenal tabbe:
Inför ett "intressant" vägval ringer telefonen i bilen - och jag min dumme f-n svarar i den på ren reflex. Det är så dumt så att man bara kan flabba åt det - givetvis tar bilen styrning på en tallrot och kasar på bredden ner från den "möjliga" hyllan till det "omöjliga" hålet där större bilar än jag blivit sittande - bara för att man försöker göra två saker samtidigt...
Tyvärr går inte höjder och lutningar alltid fram i bilder, men jag kan berätta att det lutar tillräckligt illa redan här för att oljepickupen i sumpen skall suga luft och tända upp oljetryckslampan.
Bara att slå av och invänta hjälp alltså - och hjälpen är aldrig långt borta:
Här kopplar arrangerande Kättilstorps Offroaders en hjälpande lina till mig - samma kille; Ove, som var hjälpstyrka under Hyundai SUV Swedens vårträff i Falköping. Tack igen, Ove!
Att det började luta etter värre medans Ove drog är inget jag lyckades fånga på bild - jag hade fullt upp med att hålla mig fast inne i bilen...
Nå! Mer motor, större däck och bättre fyrhjulsdrift innebär bara att man fastnar så mycket hårdare, ändå längre ut på mossen.
Här el-spelar en Jeep upp sig själv ur ett surhål, samtidigt som kompisen kopplat sling och assisterar för "blåtta" livet.
"Blåtta" livet bara för att killen tar i så han knäcker något i höger cylinderbank på V8an och lägger en Lützendimma över myren ur ett av rören.
På det hela taget verkar skadorna främst drabba specialbyggen - och det är inte så underligt. Större däck och vassare motorer sätter stress på allt emellan just kraftkälla och däck.
Marken är helt fri från stenar, men några elaka stubbar här och var går att bli hängade på för den som vill...
Och nej, killarna på den här träffen är inte av den sorten som sitter ner och kissar - här diskuteras det med all säkerhet repair-estimates eller hur man skall skapa ä n d å bättre frigång till nästa år.
Cooper ingick ju i arrangörsgänget, och Petroff med familj blev liksom assimilerad i gänget, så dem såg man inte mycket av ute i skogen - mer än som funktionärer då.
De gjorde sin terrängkörning tidigare i veckan.
Ytterligare Santor fanns på området, bland annat en av utställarna; Caterpillar/PON hade med sig några stycken, men ivart fall jag såg inte till dem ute i skogen under mitt besök på Lördagen.
Denna bilen stod bom fast på parkeringen den med:
Det är godsakscateringen "Golden Waffel" som använder en Santa för att dra sin försäljningsvagn mellan olika jobb.
Om maten kan sägas:
att den var lite speciell
vad sägs om: "Chorizo med mos, västkustsallad och ... LINGONSYLT..?
Extra allt, liksom.
Lingonsylt som för övrigt hade mycket lite gemensamt med
RIKTIGA lingon, som faktiskt låg strödda i de sönderkörda spåren ute i skogen...
Annars då?
Tja, Jeep hade någon avancerad terrängbana uppbyggd där man (vemsomhelst eller bara Jeepägare?) kunde köra Jeep (egen, medhavd eller tillhandahållen?)
Jag fick aldrig kläm på hur det hängde ihop, och brydde mig inte särskilt. Hade helt enkelt fullt upp med mitt.
En liten mässa/sponsorby fanns också anlagd på områdets lägsta punkt - med påföljd att... ja, ni kan säkert räkna ut själva.
FABAS-pojkarna var i full gång hela tiden:
detta var det enda tillfället jag såg dem stå stilla nog för att låta sig pixeliseras - annars var det hopp från tuva till tuva hela tiden.
Och en del tramp vid sidan med, som synes...
FABAS/Tidningen 4-wheeldrive är ju (med?)arrangörer, så vi kan kan se fram mot ett rejält reportage i höst.
Såg även del av mudracet, och var besviken att den lille Suzukin körde av kardanen när han var högt uppe i stegen mot stora, stygga Hummers och hemske-Cumminsar.
I anslutning till mudracet, på publikplats(!) såg jag en pärla i form av
"Roadkill"; en ex RATGB 15 - Volvosugga modifierad med V8 och mycket annat.
Föraren var efter att ha kuperat motorn tvungen att öppna vikhuven och sträcka in händerna i odjurets mage för att strypa elfläkten manuellt.
Jag är en sucker för mekanik och blev så förblindad av hårdvaran att inte förrän nu när jag tittar på bilderna ser den blodiga noshörningsbeten som sitter som kylarornament!
Good stuff!
Backningsmanövern går helt och hållet på känn och folk med självbevarelsedrift flyr undan urtidsmonstrets taggiga svans.
Hur som helst - jag hade roligast borta på kullen i ändan av skogsslingan
Här kunde man välja väg efter förmåga alt. brist på vett och få hjärtat i halsgropen mer än en gång. Precis i min smak!
Här ser man också den enda stadsjeepen utan lågväxel - En RAV 4.
Låt oss säga att dennes vägval var avgjort mer anpassade till bilens förutsättningar än de jag gjorde...
Träffen är som ni ser av bilderna massivt Jeep-dominerad, men ni skall veta att Santan hävdade sig utmärkt;
Endast specialbyggen och monsterdäckade bilar tog svettigare vägar än Santan.
En annan bil som imponerade stort på mig var en simpel LandRover 109PU i risigt bruksskick - ingen höjning eller speciella däck.
Den körde åttor kring oss allihop - speciellt när det blev stopp på själva "spåret".
Killarna måste haft hur kul som helst - i en 40år gammal kvartstraktor som tydligt hörbart saknade kompression på en cylinder; "puff-puff-puff"
På denna bilden står en GrandCherokee utan fäste - föraren är ute för att lufta däcken.
Själv har jag stannat för att inte kasa ner på honom - jag har drivning, men även drift i sidled så jag finner det bäst att vänta ut honom.
Den bedömningen gjorde inte killen i Cherokeen längst ner i bild; han laddade absolut tokfullt nerifrån - med tvärställda hjul
När det väl greppar kommer han som skjuten som ur en kanon i en heelt ny riktning och är bara millimetrar från att ramma GrandCherokeen - med människor emellan bilarna
Close call!!!
Efter en låång resa baklänges stannar han ändå längre ner i svackan än han började och tvingas istället wincha sig upp igen...
Den som klickar på bilden ser spåren av den skenade Jeepen - där satt snubben på huk och luftade däcken - han gjorde ett grodskutt av sällan skådad art...
Eftersom slingan är rejält uppkörd så sticker jag ut på mitt sista varv 17,15 - och blir sittande på det lätta partiet - transportsträckan ut till allvaret.
Hjulspåren är helt enkelt så djupa att "däcken inte når ner".
Santan blir liggande platt på magen med hjulen vispande till ingen nytta.
Vänlig Jeep kille kopplar sling och drar loss mig baklänges. och det är då helgens enda egentliga skada uppstår;
Magplattan (jag vägrar kalla en plastflärp för "hasplåt"!) hyvlar av så mycket material bakifrån att fästena ger vika och plattan slits av!
Trist, men faktiskt ingen stor förlust; den var redan spräckt och bitar saknades ur den sedan vårträffen.
Misstänker att den har större kosmetisk, akustisk och aerodynamisk effekt än som rent slagskydd.
Nytt försök med lite högre fart tar mig igenom passagen, men jag ser att andra bakom mig fastnar dom med. Dom kanske försökte väja för min plastskiva...?
Det klart att det är en nackdel med stort duplexdrag i skogen
och inte sätter man några speciellt anmärkningsvärda snitthastigheter under en dag kring High Chaparral
Förbrukningen kan däremot lyfta ett och annat ögonbryn:
Jag hade kul ivart fall - och jag förstår att en del hade kul åt mig.
Det bjuder jag på!
Jag tog mig fram överallt där jag ville ta mig fram, och bilen löste de svårigheter jag satte den i.
Klart är att man kan diskutera om en bil utan lågväxel har på en terrängträff att göra - men det är desto roligare när man kan överraska!
Swedefe
Edit: rättat o broderat
