Stahl skrev:Nädu Swedefe, något förakt mot husvagnssverige har jag inte!
Det trodde jag väl kanske inte heller
- jag är för egen del inte 100 negativ till husvagn, men då mer som ett medel för att nå ut i naturen snabbt och enkelt - har vääldigt svårt att se mig själv gnugga kopplingshandske med andra i ett rätvinkligt Noréndrama där sönderbränt gräs utgör scenbeläggning...
Förbi spetsfabriken, högervänster förbi dämmet, åsså upp på åsen eller hur?
Att just namnet Gingri fastnade beror på att det är ett avigt namn som inte "hör hemma i bygden" - vägsträckan i sig fastande för att den är så gudomligt vacker - vägen går bitvis på en ås, med landskapet fallande undan på bägge sidor, essensen av ett kulturlandskap som varsamt formats av människan och dess djurhållning allt sedan inlandsisen drog sig undan. Ett snabbt överslag säger att det är 20 årsedan jag körde där senast, men sträckan sitter.
Förmodligen skulle man bli grymt besviken om man åkte där idag igen...
Köttkulla är bara ett sånt ställe man måste "pricka av". Det går inte att bränna 40an fram och tillbaka och köra förbi skylten utan fundera över hur i h-e man kan kalla en ort för "Köttkulla". Kommer inte ihåg ett smack av orten, men jag minns att det finns gamla fångstgropar i skogen när man sedan fortsätter över Gällstad mot Borås. Dom gjorde mer intryck...
Ändå större intryck gjorde det en gång när jag svängde av åt andra hållet vid Strängsered, vid då; "Färdshuset Kullen" nu "Västgötarasta"(?).
När man kör gamla riksvägen mot Ulricehamn är det så man hisnar!
Här gick
all trafik förr! Gående, cyklande, hästkärror, traktorer, bilar, lastbilar, "långtradare" - alla samsades på samma yta, med hemska olyckor som följd!
Vägsträckan var för 10 år sedan ett "fossilerat vägmuseum" - utan skydd. Här kunde man fortfarande se de gamla gul/svarta vägmärken, och den gula vägmarkeringen fanns kvar här och var...
Att vägmannaskap var något annat då framgår av skyltar på ladugårdsväggar med reklam för "Räddningskåren"...
Tough shit!
Nä, jag är inte så himla off-topic ändå! Vi är inte längre kvar på västkusten - knappt västsverige egentligen, men skönheten finns runt omkring oss, om vi bara kollar!
Sure, alla har vi preferenser - eller saker vi ogillar, men ändå; tittar man i kikare på något långt borta så ser man inte ett skvatt av det som ligger framför fötterna...
En lite reflektion bara av hur olika vi ser på saker och ting:
Landkrabban som kommer ner till kusten kliver ur sin bil och fyller sina lungor med luft.
"Ahh - känner ni ungar? Det luktar hav!"
men -
sjömannen som närmar sig hamn efter veckor till sjöss känner samma doft och rynkar på näsan när han säger
"Det luktar land!"
Det som luktar är i själva verket förruttnelseprocessen närmast kusten - ute till havs luktar det inte ett smack...
Swedefe