Här kommer det officiella reportaget från vår egen stjärnreporter Linkan
Nora-träffen, kul tur med kultur
En underbart vacker men kall fredagskväll invaderades den pittoreska staden Nora av Santa Fe-bilar. Vi anlände till Trängbo camping just som fullmånen höjde sig över Norasjön.
Efter att vi kommit på plats i våra stugor eller husvagnar, samlades vi som inte var alltför trötta till trivselsnack i Swedefes vigvam. Alla var överens om att just den pilsner den drack var godast. I god tid efter campingens reglemente intog vi våra kojplatser och snart sov alla sött.
Påföljande morgon väcktes vi av en praktfull soluppgång med älvorna dansandes över sjön. Hurtbullen Bengt passade på att paddla sin kajak runt Alntorps ö, medan vi övriga gottade oss i sängvärmen. Men snart gick reveljen även för oss. Tillkomna
Santa Fe-ägare såg till att programmet följdes. Klockan 10 drog vi iväg i bilkortege mot Siggebohyttans bergsmansgård.
Gården är idag ett museum, men annat var det förr. I slutet av 1700-talet härskade här en mäktig bergsman/gruvägare och under 1800-talet hans lika rika son. Dennes hustru Katarina styrde över de 3 köken och 13 rummen med
järnhand. Hon födde 17 barn och ställde också över 4 pigor och 11 drängar. Vi vandrade runt inuti huset och fick då en bra bild över hur man kunde leva på den tiden. Sakerna som fanns i huset hade år 1901 sålts på auktion, men länsantikvarien lyckades köpa tillbaks det mesta till gårdens öppnande som museum. Den faluröda byggnaden var ett imponerande skrytbygge som kröntes med tre gjutna skorstenskrontoppar, typiska som indikation på familjens välstånd.
Resan fortsatte vidare i det vackra Bergslagen. Vi for på slingrande grusvägar genom böljande landskap med blåa härliga sjöar och porlande bäckar. Rally-Kalle frestade oss, men här var det familjeutflykt på allmän väg som gällde.
Målet denna gång var Greksåsar där Berglunds handelsbod och schweizeri väntade. Ingen körde
vilse. Här frestades med lunch och denna frestelse behövde vi inte motstå. Vi fick välja bland viltburgare med smörstekta kantareller, varmrökt lax med gräddstuvad spenat, rökt hjortstek med potatisgratäng, och annat godis. Allt till ett rimligt pris och i en anrik sekelskiftesmiljö. Handelsboden sålde också annat godis såsom karamellstrutar och lökmarmelad.
Mätta och belåtna var vi redo för nästa begivenhet på programmet. Vi skulle få se och lära oss varifrån bergslagens rikedomar härstammade. Karavanen fortsatte söderut till Pershyttan och Lockgrufvan. Vi stannade till på parkeringen bredvid några järnvägsvagnar. På sommaren går det nämligen att komma hit med veterantåg, men vi nöjde oss med att åka Santa Fe. Vi mötte guiden Eje Lizengård som var en hängiven ciceron. Sedan vi alla försetts med vita hjälmar, var vi redo att klättra ner i gruvan – på egen risk! Alla vågade. Gruvan var vacker men gav en tydlig inblick i gruvarbetarnas hemska vardagsjobb. Cirka 6 generationer hade slitits ut för att nå det djup som nu visades i bergrummet. Detta för att nå järnmalmen som var så värdefull och viktig för industrialismens utveckling.
När vi åter mötte den blå himlen, var vi redo för Pershyttan, en by med en mäktig träkolshytta. Naturligtvis studerades masugnen på nära håll, liksom ett 11 meter stort vattenhjul, med en stånggång (dåtidens 4-hjulsdrift). Vi såg även diverse slaggstenshögar, järnmalmstackor och gruvdriftsutrustning på det lilla museet, bland alla hus som i sig utgör ett museum. Vår guide hade planerat en 1-timmesvisning, men på grund av vår frågvishet, tvingades han arbeta dubbla tiden. Stort tack för hans tålamod. Han drog iväg i sin Mazda men blickade avundsjukt på våra nytvättade Santa Fe-bilar.
Efter gruvbesöket reste vi tillbaka till staden Nora och dess torg som på söndagar utgör mötesplats för veteranbilar. Nu klassas inte våra bilar dit ännu, men vi behövde
storhandla inför aftonens grillfest. Med välfyllda kassar återvände vi till campingen. Där väntade ännu en aktivitet. Vi delade upp oss i lag och möttes i ädel bangolfskamp. Det gick åt många skratt och svordomar innan bolluslingen hamnade i rätt hål på de höstlövstäckta banorna. ClasseClas passade på att tända en stor brasa och sedan stod det inte på förrän det var dags för oss att börja grilla. Mest korv men även kassler och en filé rymdes på gallret.
Under tiden som köttet blev varmt förrättade Swedefe prisutdelning för allehanda stordåd. Det gällde att ha lång eller kort husvagn, lång resväg, bra bollsinne och lite annat för att få pris. Medan mörkret sänkte sig, steg stämningen runt grillen. Månen och stjärnorna lyste ikapp med elden och grillmaten smakade smask. En och annan klunk av diverse drycker sköljdes ner i struparna och historierna blev många. När glöden slocknat märktes tydligt den låga utetemperaturen. Nästipparna var kalla, så längtan till lappkåtan Lavvo blev stark. Där avslutades kvällen med bilsnack för oss vuxna, under tiden som barnen slumrade rart. Tids nog blev alla trötta, så vi gjorde barnen sällskap.
Söndag morgon sov vi länge. Ingen solstrimma som väckte oss. Undan med gardinen. Vafalls. Ösregn. Sicken tur. Träffen var avslutad och inga aktiviteter kvar. Hellyckat. Återstod nu bara att städa stugan, packa och styra kosan hemöver. Vi tankspridda som glömt att ställa tripmätaren på ditresan, fick nu möjlighet att kolla ifall vi missat något pris. Lyckligtvis var så icke fallet.
Vill avsluta med att tacka alla som ingått i arrangörsteamet med en stor eloge för en trevlig och familjär träff i god och trivsam anda, fylld med bergslagshistoria och kultur från 1600-talet och framåt. Jag och min fru återkommer gärna till nästa träff.
Linkan.
