Precis som rubriken. Hur fick Ni första dagen efter semestern att gå?
Hände det något kul? Något tråkigt?

Min första arbetsdag efter semestern började med att jag väcktes mycket bryskt av ett otroligt irriterande och ihållande ljud.
Det var min väckarklocka visade det sig när jag klockan 05:55, efter upprepade avlivningsförsök, slutligen lyckats tysta eländet och öppnat ögonen.

Efter några minuters funderade insåg jag att jag inte hade några åkommor som kunde räknas som giltiga för att stanna hemma denna måndag.
På med kaffebryggaren som får göra sitt medan kroppen får vakna i duschen är en ofta en bra start. Så även denna dag.
Gott om tid innan jag måste till bussen har jag också.
Det är varmt och skönt i duschen och eftersom resten av familjen fortfarande sover, är det ingen kö till badrummet. Ingen som bankar på och *måste* in just i samma sekund som jag satt på vattnet.

Kaffet, o det grova brödet med solrosfrön, smakar utmärkt. Fortfarande tyst i huset. Fortfarande så gott om tid.
Bara en kopp till för att få igång hjärnan.

Sen inträffar dagens första mystiska händelse!
Klockan tar ett stort skutt framåt och från att ha haft 35min till godo har jag nu SJU kvar.
Jag kan acceptera om klockor går ojämnt. Särskilt vårt golvur från 1800-talets England. Men inte ett digitalur från 2006 (från Clas Ohlson fö).

Snabb som en vessla borsta tänderna o lika snabbt avgöra om "paraply eller inte".
Inte.
Ute på gatan inträffar mysterium nummer två!
I en gatukorsning passerar jag någon form av tidsportal och vips försvann ytterligare tre minuter av mitt liv. Normalt tar det 3minuter att gå hela sträckan till bussen.
Bussen ja...Den framfördes just idag av en något överentusiastisk förare som vill vara säker på att komma i tid. Till nästa hållplats!
Således missades jag bussen med 20sek/50meter.

Nåväl. Det regnar ju inte och motion är bra. Även en måndagsmorgon, intalar jag mig när jag börjar promenera mot centrumet.

Centrumet genomgår just nu en förvandling från ett förvirrat förortscentrum till ett mer kaosinriktat förortscentrum, vilket innebär att bussarna inte stannar där de brukar. Troligen vet inte ens chaufförerna var de ska stanna för här missade jag min (samma) buss för andra gången.
Medan den åker bort mot en rondell passar jag på att smita genom gångtunneln till nästa hållplats (som de inte flyttat på än...) och kommer fram lagom för att se mitt bussnummer åka iväg för tredje gången idag.

I samma sekund började det regna, men vad gör det när man är först i kuren och fått en skön promenad tänkte jag och trots allt ÄR det ovärdigt att springa till bussen!

Arbetsdagen, som till stor del gick åt att bygga ett "revir" på arbetsplatsen efter sommarens lokalbyte och gå igenom en månads mail gick dock över förväntan.
En kaffe latte från cafét i huset hade en positiv inverkan på dagen.


Hemresan startade med en promenad från Slussen till Gullmarsplan. Trots moln och hot om mer regn var det 22 grader ute så jag hann bli varm i kläderna om man säger så.
Bussen hanns med och väl på hemmaplan konstaterades att gräset
a)behövde klippas
b)gräset var torrt nog att kunna klippas

*fan*

Jaha, på med blåställ o ut med klipparen. Som en gasell med rullator for jag fram över ägorna. Fallfrukt och en o annan hallonplanta fick se sig överkörda.
När jag någon timme senare kände att det fick räcka med trädgårdsarbete så var det läge för en dusch.
Problemet var bara att arbetskläderna under min trädgårdsattack, på något sätt utvecklat en symbios med min kropp och högst ogärna ville bli separerade från den.

Med detta "problem" åtgärdat klev jag, trött o mör, i badkaret bara för att upptäcka att min son tömt en flaska badolja där...
Hade utrymmet tillåtit hade min tolkning av "trippel Mollbergare" kunnat leda till sjukhusbesök, men med duschstången i ett fast grepp med ena handen och handdukstorken (i ett lika fast grepp) i den andra, lyckades jag med mina sista krafter avstyra ett par veckors konvalescens.

Skönt att ha klarat av allt sånt här redan på måndagen, tänker jag medan jag sjunker ner i soffan...

Hur har ER dag varit?

:biggrin: :biggrin: :biggrin:
Helt underbar mininovell, Anders...! :finstilt:

Jodå, det är så ungefär man minns första dagen efter semestern...!
Ofta tyckte man det var sk-tväder och ingen värme att tala om - men både värme och sol infann sig givetvis då man började jobba igen!
Alltid hade man ju också periodvis semestrar - tre veckor före midsommar t ex, eller några veckor i augusti/september,
och det var ju inte så kul att komma tillbaka för att få höra "alla andra" som haft ett kanonväder m m på sina semestrar...!
(Fast det var nog ljug för det mesta... :badgrin: )
Numera har man ju ofrivillig "ledighet" året om...

Ja, det var en rolig historia berättad med stor inlevelse historia:)

Själv minns jag av min första dag (i början av augusti) att jag blev välkomnad av en ekorre som dock snabbt försvann upp i lövverket av en kastanjeträd, men just idag - en och en halv vecka senare - blev jag uppmärksam på hur vacker Stockholms siluett var mot den orangeaktiga morgonhimlen, sett från Essingeleden. På jobbet fick jag denna gång se en hare skutta över gården:)

Del två i serien...

I onsdags skulle jag varit ledig hade jag tänkt. Men jag skulle bara bli ledig från jobbet visade det sig.

Klockan 09:30 på fm ringer syrran. Hennes bil hade stått länge, startade inte o undrade om jag hade något tips.
Som den goda storebror och förebild jag vill vara (om än i svackor tidvis) så åkte jag över med ett hjälpbatteri.
Självklart skulle bilen besiktigas på eftermiddagen, men jag berömde henne ändå för att ha kollat på förmiddagen och inte 40minuter innan besiktningstiden.

Nå, jag kopplade in hjälpbatteriet i hennes bil och vred på nyckeln
*klick*
Inget mer, inget mindre.
Märkligt, men ok vi får ta startkablar från min bil då. Inga problem.

Nja, hennes bil står i en garagelänga med nosen inåt. Min bil (buss) går inte in där...

-"OK, vi puttar ut bilen då så att vi kommer åt!"
Bra idé... om det inte varit för att bromsarna hade fastnat också.
Att försöka putta ut en bil med låsta bromsar det går inte. Inte ens om man blundar och önskar riktigt hårt.

-"Men jag har ju bogserlina i bilen, jag kopplar den o drar ut din bil!"
Bra tänkt, men när linan är elastisk o kan tänjas ut 4meter innan den "tar" kan det medföra vissa bekymmer.
Exakt 6,5 meter är det mellan bilen i garaget och den stödmur som omgärdar parkeringen.
6,5 minus min bils längd på fem meter ger det mig 1,5meter spelrum att få ut en 4meter lång bil på....
Det gick, som ni redan förstått, inte heller fast jag blundade och önskade ännu hårdare denna gång.

Tids nog fick vi ut bilen, fortfarande med låsta bromsar, så pass långt att jag kunde köra in fronten på min bil i garaget så långt att startkablarna räckte emellan.

Nu startade den glatt, vilket den återgäldade med att slå på samtliga elförbrukare samt stereon på högsta volym!

Isen utanför garaget gjorde det möjligt att backa ut med låsta bakhjul. Det blev desto mer spännande att köra runt parkeringen och ut på vägen i hopp om att finna någon isfri fläck som hade tillräckligt med friktion för att bromsarna skulle släppa.

Busshållplatser brukar vara sådana "fläckar". Vägen dit var dock hal och med två låsta bakhjul går det mer på bredden än rakt fram. Särskilt spännande var det att få möte med bilar på ena sidan och fotgängare på andra, samtidigt som man själv kommer som en rallyförare i slowmotion.
Antisladdsystem i all ära, men när bakhjulen är låsta och man behöver lite driv på framhjulen för att hålla bilen rakt, då är det en väldigt oönskad uppfinning. Efter några svettiga sekunder hittade jag knappen till detta övernitiska system och besöket på busshållplatsen var rätt tänkt för där lossade bromsarna med att KLONK.

Färden tillbaka till garaget var betydligt bekvämare och besiktningen gick bra.

Jag som skulle haft en lugn dag...