Eftersom det handlar om min egen bil, så är jag nog en smula partisk. Det är sällan man hör en ägare tala illa om sin egen bil, vilket gör att man inte ska tro allt man hör och läser, men jag kommer för all framtid att med en dåres envishet hävda att Santa Fe är en bra bil. Då menar jag inte bara att det är mycket bil för pengarna, eller att det är en bra bil kontra priset. Det är en bra bil. Punkt. Visst, den har sina brister, vilken bil har inte det, men den har många bra sidor också.
Jag fullkomligen älskar den härliga gången i V6:an. Visst, den dricker lite soppa, men det är det klart värt. Jag för logg över mina tankningar, jag är lite nörd sådär, och sen jag köpte bilen så har jag tankat 534,65 liter på 504 körda mil. Något som innebär ganska precis 1,06 liter per mil, och det är helt fantastiskt för en sån bil, tycker jag. Det är för övrigt nästan exakt lika mycket/lite som min förra bil, en Mitsubishi Galant med tvålitersmotorn på 136 kusar. (Det handlade dock om gammal teknologi, Sonatan hade också 4G63:an, som motorn hette, mellan -89 och -05) Det ska tilläggas att av de 504 milen så har en rätt så stor andel avverkats på motorvägen, då jag körde nästan 400 mil på semestern. Jag misstänker att förbrukningen kommer att öka en smula nu i höst, speciellt när det blir kallare.
Men ljudet av V6:an när den varvar upp och ger sig tillkänna för omgivningen är mysigt, och ibland så sitter jag och gasar till bara för att. Jag brukar skylla på att den måste sotas ur ibland när Sockret ger mig onda ögat. Automaten är det heller inget fel på. En motorjournalist av idag skulle ju naturligtvis skrika rätt ut, när denne upptäckte att lådan bara hade fyra växlar. Men det är faktiskt inte så länge sedan som det var branchstandard, så jag säger inget om det. Utväxlingen är sådan att jag knappt hör motorn vid cruisingspeed, och det duger åt mig. Jag har dock två saker att anmärka på gällande drivlinan.
1: Ibland när jag kör omkring i stan, så känner jag att jag ibland behöver lite fart där och då, exempelvis när man kommer körande i en korsning och har svängt höger eller vänster och ska gasa på så att övrig trafik inte ska behöva sakta ned för mycket när den kommer ikapp mig. I ett sådant läge så kör man oftast på tvåan, och det händer inte särskilt mycket när man gasar på. Trycker man tillräckligt hårt så växlar den ned och varvar upp på 1:an, men det tar sin lilla tid. (Upplevs det som i alla fall, väldigt subjektivt detta.)
2: Eftersom det är en automat, så saktar den knappt ned ö.h.t när jag vill göra så med farthållaren, det slutar i princip alltid med att jag får bromsa till slut. I-landsproblem, jag vet, jag antar att jag inte har vant mig då förra bilen hade manuell låda.
Klimatanläggningen tycker jag är helt super, det tar inte lång stund innan det är svalt och skönt i bilen en solig dag. Underbart. Jag tycker dock fortfarande att kontrollerna borde vara de omvända, med temperaturknappen till höger och fläktjusteringen till vänster. Än så länge så har jag inte behövt byta temperatur så ofta, men jag trycker jämt och ständigt på temperaturknappen när jag vill ändra hastighet på fläkten. Jag vet inte varför, men så är det. Kanske för att den knappen är närmast. Att anläggningen sitter dumt till, som jag har läst någon journalist skriva, är rent nonsens. Överlag så gillar jag alla knappar och spakar. Det är kanske bara jag, men jag tycker att motståndet i spakarna nästan är lite vekt, lite amerikanskt. Jag inbillar mig att japanska och europeiska bilar har ett mer distinkt motstånd i exempelvis blinkersspaken. Men jag gillar känslan i min bil, den amerikanska. Den går väl ihop med den jänkaraktiga gungigheten i bilen. Jag har dock en sak att anmärka på, en sak som jag tycker är dåligt. Och det är att om jag vill fälla ned min ruta, så räcker det med en knapptryckning så åker rutan hela vägen ned. Funktionen finns dock inte för att få upp rutan igen, då måste jag hålla i knappen. Ytterligare ett I-landsproblem, men den enda gången som jag normalt behöver få ned rutan är när jag ska betala vid parkeringsbommen, när jag har betalat och åker därifrån så får jag hålla upp knappen för att få upp rutan. Hellre en hand på ratten än ett finger på knappen, säger jag.
Jag sitter rätt så bra i bilen, både fram och bak. Men jag har suttit bättre. Sittdynan är lite kort, tycker jag som är 194 cm, och det är lite lågt i tak. Om dynan hade varit lite längre och det hade varit högre i tak, så hade det varit toppen. (Huvudet slår inte i taket, men mitt hår står lite uppåt och snuddar taket ibland vilket är lite störande.) Jag är dock imponerad över hur gott om plats det är i baksätet med tanke på att bilen är såpass kort som den är. Jag sitter rätt så bra bakom mig själv, men någon bakåtvänd stol får inte plats bakom mig. Skinnet är inte äkta skinn, men känslan av detta slår tygstolen med hästlängder. Jag har dessutom en fyraåring i bilen och en till unge på väg, så möjligheten att få rent sätet med ett drag eller två med en våtservett är helt överlägset det eviga gnuggandet, som alla som inte har skinnklädsel känner igen.
Jag gillar att jag kan öppna bakrutan på bilen, att kunna lägga in grejer eller hämta saker ur skuffen utan att behöva öppna hela luckan. Den funktionen använder jag jämt och ständigt, inte bara på trånga platser. Jag visste inte om att jag behövde den innan jag hade den, nu kan jag inte vara utan den. Skuffen i sig är väldigt lättlastad, att tröskeln är klart högre än vad vi är vana med sen tidigare har inte visat sig vara något problem. Öppningen och skuffen i sig är bred, men inte särskilt djup. Detta kan komma att visa sig vara en nackdel längre fram då vår barnvagn inte går in på djupet, när man vill trycka in den på längden. Det är rätt skönt att kunna trycka in barnvagnen på ena sidan och ställa matkassar på andra sidan, istället för att behöva ställa matkassarna ovanpå vagnen. Om man har vagnen underst, så måste man ställa ned matkassarna på marken för att få ut vagnen, något som man vill undvika när det är blött och smutsigt ute. Men det där löser vi på något sätt.
Jag har inte kört något i mörker att tala om ännu, så jag kan inte uttala mig om helljuset på bilen. Men jag misstänker att jag kommer att vilja trycka dit extraljus. Men jag gillar hur instrumenten är upplysta, jag tycker att det ser trivsamt ut och färgerna är helt rätt.
Det ekonomiska värdet på bilen blir knappast högre med tiden, och milen knappast färre. Vilket gör att jag tänker serva bilen själv från och med nu. Serviceboken är fullstämplad av Hyundai, men om jag mot förmodan skulle sälja bilen så tror jag inte att nästa köpare bryr sig om en fullstämplad servicebok. Jag gör som jag brukar och sparar kvittona på mina inköp av oljor och filter, att visa upp om de efterfrågas. Om två år är det dock dags att byta kamrem, för då är det sex år sedan senast, och det arbetet lejer jag bort till ett proffs. Men det övriga, att byta olja och filter, kolla igenom diverse funktioner på bilen och fylla på spolarvätska, det kan jag göra själv. Tummen sitter på rätt plats.
Om jag skulle försöka mig på att summera ägandet såhär långt, så är det mest positivt. Jag har bara kört lite drygt 500 mil, och än så länge så är det bara att tanka och köra. (Mätaren passerade 14 000 mil i juli.) Skulle jag rekommendera andra att köpa Santa Fe? Absolut! Jag tycker att det är en riktigt bra bil, i alla fall min.
Bilen är full med smarta finesser som jag inte stött på tidigare. Småsaker som jag gillar: vindrutetorkaren ökar automatiskt farten när jag passerar 50 km/t, från intermittent till stadig fart. Lampknapparna i taket är stora och ordentligt uppmärkta, en detalj som jag gillar. En fyraåring trycker gärna på de knapparna ibland, och då kan en snart fyrtio-taggare enkelt trycka in rätt knapp så att lampan bara lyser när dörren är öppen, för knappen är stor och det står "door" med tydliga bokstäver på den. Bilen har en suverän klimatanläggning som kyler bra. Det är mest min fru som prisar den men ni vet hur det är; happy wife, happy life. (Jag vet inget om hur bra den värmer på vintern ännu.) Att det dessutom är fabrikstonade rutor tycker jag är toppen. Jag har tonat ett gäng rutor vid det här laget, och det brukar bli så att hur noga man än är, så hittar man något skräp eller en bubbla efter en tid i alla fall.Om jag av någon outgrundlig anledning skulle bli av med bilen och vara tvungen att köpa en annan bil, då skulle jag kasta mig på blocket och leta upp en fräsch SM, en exclusive med V6:a. Det betyget är väl gott nog?
Jag ser fram emot många mil och år tillsammans med min bil.
